malinmaskros

Har någon mer än jag lagt märke till hur icke-stickande omgivning ser på oss stickare? Som att det är någonting halvvägs på väg mot magi som händer, när ett garnnystan och stickor förökar sig. Som att man själv är den store trollkarlen som får magin att hända. Vilket i och för sig inte är dåligt - då har de i alla fall vett att uppskatta stickade presenter. Fast samtidigt så tror dom att stickningen sker genom magi, och inte en massa hårt arbete (som i vissa fall innefattar väldigt vuxet språk och ett gäng upprepningar och omstickningar), och vill att man ska trolla fram än det ena än det andra.

Jag har just trollat fram ett par väldigt knallfärgade (blå/cerise/orange/gula) tjocksockar åt kompis Malin, och eftersom garnet inte färgmässigt fördelade sig som jag önskade på socka nr 1, så repade jag upp sådär fyra gånger för att försöka ändra på resultatet. Till slut fick det bli som det blev, och hon får så lov att vara jäkligt tacksam. Hon fick till och med gå före mina egna sockar i tillverkningskön, så det!

Har varit inne på bokus och beställt stickböcker, en till S´n´B knitters journal (köpte en till mig, gillade den, köper en till min hemliga kompis, som jag än så länge inte har en aning om vem det är), en stickrelaterad deckare, Knit one, kill two, och en stickkalender. Jag satsar på mängd i stället för storlek, och köper billiga böcker, nästa gång kanske det blir pris i stället för mängd, och jag slår till på en riktig feting. Funderar bl.a. på Teva Durhams Loop-d-loop, gillar hennes mönster.

Fick tidigare beställda böcker förra veckan, men dom känns redan gamla. Vill ha mer! Men blev positivt överraskad av de flesta, även om alla inte var vad jag förväntade mig.