peppad
På mitt jobb, så är det en tjej som är vegan - tro det eller ej, men det är den första vegan jag har kommit i kontakt med (mig veterligen) på alla de 19 år som jag varit vegetarian. Att fortsätta vara vegan har alltid känts krångligt när jag har varit ensam om det i min närhet, vilket antagligen förklarar mina avfall. Mina nära och kära har alltid fått det till att vara något krångligt och tjafsigt och "typiskt Malin" (med en trött suck), och till slut så har jag helt enkelt inte orkat vara krånglig. Men att faktiskt träffa en vegan, att kunna prata om det, tipsa varandra och peppa varandra - vilken känsla! Efter att ha återgått till bara vegetarisk mat i flera månader, så känns vegansk rätt och spännande, och VÄRT DET igen. Jag känns peppad, och (vilket känns som något ganska bra) lätt skamsen om jag äter djurig mat vid samma lunchbord som henne. Eller, det är snarare den skam jag känner gentemot mig själv, som jag ser speglad i henne. Mycket av mitt liv är åt skogen, det känns bra att göra något som får mig att känna mig stolt över mig själv - från och med nu äter jag bara veganskt igen! Kanske den här bloggen vaknar till liv igen också...
Nu ska jag poppa popcorn och se reprisen av Project Runway. Snabbt tips - när ni poppar popcorn, strö över en nypa socker - den lilla sötman blir en jättegod brytning mot det salta!
Nu ska jag poppa popcorn och se reprisen av Project Runway. Snabbt tips - när ni poppar popcorn, strö över en nypa socker - den lilla sötman blir en jättegod brytning mot det salta!
Kommentarer
Trackback