läppbalsam
Jag har beställt läppbalsam från Djurrätt.org, och dom kom härom veckan. Dom är helt veganska, vilket är mycket bra, och burkarna är jättesnygga, bokstavligen väldigt tjejiga. So far, so good. Tyvärr är jag inte speciellt nöjd med innehållet, de doftar unket, och funktionen är inte vad jag hade önskat. Läpparna blir inte speciellt mjuka, och efter en stund är dom nästan ännu torrare än innan. Så, vad ska man prioritera? Effektivitet och funktion, eller ursprung och snygghet? Jag kommer tyvärr inte att skicka efter några Pussy Pucker Pots igen, men ni kan ju testa. Andra kanske tycker bättre om dem än vad jag gör.
sojayoghurt
Kom förresten på, jag åt sojayoghurt med kanel och socker till frukost, jättegott. Jag hade glömt hur gott kanel och socker är på yoghurt... Men hur vansinnigt dyr är inte yoghurten? 21 kr för en halvliter på Kvantum, horribelt. Jag skulle vilja se komjölksätarna betala 42 kr/liter för koyoghurt! Var kan man protestera? Demonstrationståg, listor, hela tjalabangen - för veganernas rätt till billig mat!
moralisk komedi?
Känner du för en trevlig kväll, men vill inte sjabbla bort den med hamburgerhumor? Se Legally blonde 2: Red, white and blonde! Elle Woods är tillbaka, och nu ska hon förbjuda djurtestning av kosmetika. Jag gillar filmen, lättsam, rolig, med ett bra budskap (hur ofta händer det?). Poppa lite popkorn, rosta kikärter, eller gör dipp på sojayoghurt och plocka fram chipspåse/morotsstavar (låt samvetet bestämma). Till och med när solen skiner är en filmkväll väldigt trevligt!
veganplågeri...
Jag brukar tycka, att inte kunna laga mat bara är en undanflykt. Igår var det jag som inte kunde, värre middag har jag sällan ätit. Klyftpotatisen blev brända, hårda bitar, tofun (som råkade vara naturell i stället för marinerad) stektes till sega sulor och såsen var hemsk. Jag kan göra mycket medan jag lagar mat, men sy är inte en av de sakerna. Hade jag bjudit någon på den middagen, så hade jag inte kunnat använda "god mat" som ett argument för veganism....
Berättelsen om en ko
Hos PETA hittade jag den här sanna berättelsen om hur livet slutade för en ko. Händelsen är tyvärr inte unik, detta (och liknande) är vanligt inom köttindustrin, så vanligt att dom har ett uttryck för det - downer.
Lastbilen som körde denna ko lastades av på Waldon Stockyards i Kentucky en septembermorgon. Sedan de andra djuren lastats av var hon kvar, oförmögen att röra sig. Man använde de vanliga elektriska pikarna i hennes öra för att få henne att gå ur lastbilen, sedan sparkade och slog man henne i ansiktet, revbenen och ryggen, men hon rörde sig fortfarande inte. Då band man ett rep runt hennes hals, band den andra änden runt en stolpe i marken, och körde iväg med lastbilen. Kon drogs längs lastbilsgolvet och föll till marken, där hon landade med båda bakbenen och bäckenet brutet. Hon förblev där till kl 19.30 samma kväll.
De första tre timmarna låg hon råmande i solen. Stundvis, när hon urinerat eller bajsat, använde hon frambenen för att dra sig längs grusvägen till en ren plätt. Hon försökte också att dra sig till skugga, men kunde inte röra sig så långt bort. Totalt lyckades hon förflytta sig 12-13 smärtfyllda meter. Personalen på anläggningen vägrade henne dricksvatten; det enda vatten hon fick gavs till henne av Jesse Pierce, en lokal djurrättsaktivist, som hade kontaktats av en kvinna som bevittnat händelsen. Jesse anlände mitt på dagen. Då hon inte fick något gensvar av personalen, ringde hon polisen i Kenton County. En polisman anlände, men fick order av sina överordnade att inte göra någonting. Han åkte kl 13.00.
Anläggningens driftledare iformerade Jesse att han hade tillstånd från försäkringsbolaget att döda kon, men skulle inte göra det förrän Jesse åkte därifrån. Fast hon tvivlade på detta, åkte hon kl 15.00. Hon återvände kl 16.30 och fann anläggingen övergiven. Tre hundar attackerade kon, som fortfarande var vid liv. Hon hade blivit biten ett antal gånger, och hennes dricksvatten hade blivit bortplockat. Jesse kontaktade statspolisen. Fyra polismän anlände kl 17.30. Polismannen Jan Wuchner ville skjuta kon, men fick höra att en veterinär skulle döda henne. De två veterinärerna på anläggningen ville inte göra detta, då hon inte skulle ha något köttvärde om hon avlivades. Slaktaren anlände till slut kl 19.30 och sköt kon. Hennes kropp köptes för $307.50.
När driftledaren utfrågades av en reporter från The Kentucky Post sade han: "Vi gjorde inte ett förbannat skit åt den", och hänvisade åt uppmärksamheten kon fick av hjälparbetare och poliser med orden "skitsnack". Han skrattade genom hela intervjun, där han sade att han såg inget fel i hur kon behandlats.
Läs hela artikeln här, och lämna ditt bidrag till en bättre behandlig av djuren, dvs ät dem inte!
Lastbilen som körde denna ko lastades av på Waldon Stockyards i Kentucky en septembermorgon. Sedan de andra djuren lastats av var hon kvar, oförmögen att röra sig. Man använde de vanliga elektriska pikarna i hennes öra för att få henne att gå ur lastbilen, sedan sparkade och slog man henne i ansiktet, revbenen och ryggen, men hon rörde sig fortfarande inte. Då band man ett rep runt hennes hals, band den andra änden runt en stolpe i marken, och körde iväg med lastbilen. Kon drogs längs lastbilsgolvet och föll till marken, där hon landade med båda bakbenen och bäckenet brutet. Hon förblev där till kl 19.30 samma kväll.
De första tre timmarna låg hon råmande i solen. Stundvis, när hon urinerat eller bajsat, använde hon frambenen för att dra sig längs grusvägen till en ren plätt. Hon försökte också att dra sig till skugga, men kunde inte röra sig så långt bort. Totalt lyckades hon förflytta sig 12-13 smärtfyllda meter. Personalen på anläggningen vägrade henne dricksvatten; det enda vatten hon fick gavs till henne av Jesse Pierce, en lokal djurrättsaktivist, som hade kontaktats av en kvinna som bevittnat händelsen. Jesse anlände mitt på dagen. Då hon inte fick något gensvar av personalen, ringde hon polisen i Kenton County. En polisman anlände, men fick order av sina överordnade att inte göra någonting. Han åkte kl 13.00.
Anläggningens driftledare iformerade Jesse att han hade tillstånd från försäkringsbolaget att döda kon, men skulle inte göra det förrän Jesse åkte därifrån. Fast hon tvivlade på detta, åkte hon kl 15.00. Hon återvände kl 16.30 och fann anläggingen övergiven. Tre hundar attackerade kon, som fortfarande var vid liv. Hon hade blivit biten ett antal gånger, och hennes dricksvatten hade blivit bortplockat. Jesse kontaktade statspolisen. Fyra polismän anlände kl 17.30. Polismannen Jan Wuchner ville skjuta kon, men fick höra att en veterinär skulle döda henne. De två veterinärerna på anläggningen ville inte göra detta, då hon inte skulle ha något köttvärde om hon avlivades. Slaktaren anlände till slut kl 19.30 och sköt kon. Hennes kropp köptes för $307.50.
När driftledaren utfrågades av en reporter från The Kentucky Post sade han: "Vi gjorde inte ett förbannat skit åt den", och hänvisade åt uppmärksamheten kon fick av hjälparbetare och poliser med orden "skitsnack". Han skrattade genom hela intervjun, där han sade att han såg inget fel i hur kon behandlats.
Läs hela artikeln här, och lämna ditt bidrag till en bättre behandlig av djuren, dvs ät dem inte!
glöm inte att rösta!
Glöm inte att rösta i september, det är du som bestämmer! Men rösta INTE på de borgerliga partierna! De har lovat att de framsteg som skett i kampen om att få bort pälsfarmningen ska bort. Alltså - en borgerlig röst = minkar i bur!