maximalin

Jag har inte en krona över, jag var till och med tvungen att låna till kattsand och andra livsnödvändigheter. men på vägen till Willys så gick jag förbi Kupan, och eftersom jag är så sällan åt det hållet, så var jag tvungen att gå in. Jag fyndade några böcker för 1 kr/st, och det må vara hänt. Men sedan hittade jag ett par skor också. Jag behöver verkligen skor - särskilt sommarskor (även om det här inte just var sommarskor). Och dom här var jättefräscha, jättefina (såg klackiga ut, fast med låg klack), och så sköna - helt perfekt passform till mina fötter. Och 60 kr. Jag hade 60 kr, men det behövdes till mat. Men jag gick och funderade en stund. Skulle det här tillfället komma tillbaka? Antagligen inte. Skulle dom finnas kvar när jag får pengar? Troligen inte. Skulle jag överleva på det jag har i skåpena hemma? Förmodligen. Så jag slog till. Så nu är dom mina - hurra!



Förresten. Om det är någon som undrar. Jag fick inte jobbet på Stadsmissionen. Jag kan inte låta bli att skylla mycket på min vikt - hur många stora människor har ni sett jobba i butik inne i Stockholm? Nä, inte jag heller. Men om ett år, då tänker jag i alla fall inte ha vikten emot mig. Fast förhoppningsvis har jag jobb redan då. Jag står inte ut mycket längre med att vara så fattig. Någon som har ett ledigt jobb till mig?